- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
191

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Avsatt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och han sade: Låt mig gå, ty morgonrodnaden går upp. Men
han svarade: Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar
mig. Han sade: Huru heter du? Han svarade Jakob. Han
sade: Du skall icke mera heta Jakob utan Israel. Förty
du haver med Gud och människor kämpat och haver fått
överhanden. Och Jakob frågade honom och sade: Huru heter
du? Men han sade: Vi frågar du, huru jag heter? Och
han välsignade honom därsammastädes. Och Jakob kallade
det rummet Pnuel, ty jag haver sett Gud under ansiktet,
och min själ är frälst vorden.»

*



»Bing, bång — bing, bång!» ljöd det så högtidligt stilla.
ut i natten, den mörka natten, som endast upplystes av de
glimmande stjärnorna. Och så av snön, som gör att de
allra mörkaste nätter i dessa nordliga bygder ändå aldrig
bli riktigt mörka. Snön ligger som det finaste vita täcke
över äng, myr och sjö. Endast ett medspår eller ett
skidspår ser man här och där. Granarna likna snöpyramider,
björkarna likna filigransarbeten. Tyst, så tyst är det över
allt, tyst som om ej ljud vore skapat för dessa vintriga
bygder. Så tyst var det i nejden kring Matarengi.

Då ljuder klockan åter: »bing, bång! bing, bång, bing
—- bing, bång, bing!» Man kan tänka sig hur långt över
vidden det skall höras, över Haapakylänsaaris frusna ängar,
över älvens stelnade flöden, över Isovaaras vita klippor,
och huru ljudet skulle kastas åter från Aavasaksas höga
berg där på andra sidan. I alla gårdar och stugor skulle
maningen höras: »Kom, kom! kom, kom!»

Men skulle det komma någon? undrade ringaren. En
Julotta utan präst, skulle någon bry sig om den? Den ene
av dem man hade var ju i Pajala och den andre avsatt. Han
hade undrat så med klockaren. Men klockaren hade sagt:
»Ring du! Kommer det någon, så läser jag ur skriften för
dem. Och sjunga kunna de väl också. Visst komma de.
Inte är det någon jul utan otta, och inte har du hört talas.
om otta utan folk? Så nog kommer det folk.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free