Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Avsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till kungen samt bedja honom själv komma upp och se efter
huru de5 var; men Alkkulan Nikku trodde inte det gick an.
Kungen hade för mycket att göra. Och var skulle han
bo, som var så stor? Det kunde väl var och en förstå, att
sådant ej ginge för sig; och för övrigt skulle inte kungen
hinna upp, förrän magistern, enligt domen, måste ge sig
1 väg. De kunde fara om varandra på vägen.
Rovainen stod dock på sig. Kung Karl IX, Gustav
Adolf och Karl XI, så var det berättat, hade i forna
dagar rest ända upp till Torneå för att se, huru landshövdingar,
fogdar och domare skötte sig. Kanske kung Gustav ville vara
lika gemen. Det fanns nog mycket, som kunde tåla eftersyn.
Men Rovainen blev ensam om sin mening. Fast man bodde
bland snö och lappar, hade man väl folkvett ändå, och
kunde väl inte skicka bud på Kunglig Majestät liksom man
skickar efter prästen eller doktorn.
Lassir. Antti föreslog i stället, att magistern skulle
resa ned till den nådige konungen samt klaga på Får-Olle
och alla som dömt honom, och detta förslag rönte det största
bifall. Man rådgjorde i grupper, och den allmänna
meningen blev: »Magistern skall resa ned till vår nådige konung,
och han skall giva honom rätt.»
Magistern stod där mitt i korsgången klädd i
vadmalströja och randig halsduk. Småleende hade han hört på allt
detta välmenta tal. »Magistern skall resa till kungen!»
ropades det överallt i kyrkan.
»Kära vänner», svarade Nils, »varmed skall jag fara.
då jag icke haver mera än några daler i min pung?»
»Vi ge pengar! Me annamme rahaa!» ropade allt
folket med en mun; och på alla hans invändningar svarades
blott: »Han skall resa till kungen! Me annamme rahaa!»
Magistern hade tårar i ögonen, när han lämnade
kyrkan. Där ute var kallt. Men där inne var varmt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
