- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
202

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Avsatt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pajalaprästen kom över på magistern. Fast det var
egentligen en annan, en alldeles ny kärlek.

Därav kom det sig, att när en afton några stycken
ställde sina steg till magistern för att offra till resan, Nila Sompo
också följde med. Han stod där nere vid dörren, till dess
alla de andra offrat sina gåvor, sedan vaggade också han
fram, drog ut ett svart lomskinn från barmen, där det
suttit som en stor knöl under pälsen, och välte ut hela
innehållet på bordet. Där rullade och klingade speciedalrarna,
många flera än det bordet någonsin burit. Några hollänska
voro också med. Det var en hel skatt.

Magistern stod häpen. Han ville ej taga emot
penningarna. Men lappen var envis, ingenting hjälpte. »Tar inte
du dem», sade han, »så super jag upp dem!» Det skälet
verkade. De talades länge vid, men vad de sade, har jag
aldrig fått höra.

Nä är magister Nils omsider satt ensam i sin kammare,
tyckte han, att allt under denna jul varit som en underbar
dröm, han hörde sånger och han hörde röster; men över alla
ljöd gamle Alatalos, som sade: »Du skall komma fram för
kejsaren!»

*



Det nya årets första dag hade ännu ej grytt. Veckan
var redan tilländagången, inom vilken magistern skulle lämna
sin församling. Svensarmattis häst och rissla stod på gården,
och gamla Johanna hade redan packat fordonet. Nu kom Nils
i sin stora päls och satte sig i det. Han hade gjort upp med
Matti, att de skulle likasom fly i all hemlighet under
djupaste mörkret. Folket skulle intet få veta. Han var en
syndig människa. Han var inte värd, att någon vårdade sig om
honom, när han for.

Men hästen hade ej satt sig i gång, när det började
ringa med kyrkans klockor. Inte på det vanliga viset, utan
med en kraft, som man aldrig hört, och utan det minsta
uppehåll. Ljuden strömmade som en jämn våg över vidden, över
skogar, sjöar och bygd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free