Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - »Die Religion»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så foro de — länge, länge. Stor räddhåga, många faror.
Men de kommo fram till slut, hörde klockorna ringa och
orglarna spela. Prästerna läste ur sina biblar. Men det
främmande folket förstod ingenting.
Då vordo de bedrövade. »Vi förstå ej detta Herrens ord»,
sade de, »huru skola vi göra, ädle maistre Jehan?»
Den gode herr Jehan gick upp till kung Gösta. »De
må komma till S. Gertruds gillestuga», sade kungen, »öch en
präst, som kommit från Tyskland, skall läsa för dem. Men
de få dela rummet med finnarna.»
Då vordo dessa från främmande land glada och alla
fromma tyskar med dem. De levde i endräkt med finska
folket. Ett litet rum vid gillestugan brukade de var sin gång.
Nu hade de sin bibel och sin kyrka. Men ingen orgel
fanns i denna. Det hade de haft i sitt eget land. När
den ljudit i deras öron, hade de tyckt sig höra änglarnas sång.
De samlade till en orgel, men det blev bara några pipor
— ett »so genanntes Posatiff», sade tyskarna. Men de
lovade Herren för vad de fått samt sjöngo i glädje och
hjärtats tro, Sången växte i styrka, och instrumentet hjälpte
så gotl det förmådde.
»Ni sjunga över mig!» sade positivet till slut.
»Sjung högre då!» sade folket, »vill man, så går det!»
Positivet hörde, vad som sades, och tog det till hjärtat.
Det växte i välljud och styrka, ju skönare sången så
endräktigt klingade, ju högre folket sjöng i kärlek och fröjd.
Nya stämmor hördes, och när man såg upp, varsnades nya
pipor. Med dem hade änglarna kommit. Och änglarna
flögo ej bort igen. De stannade kvar i den lilla kyrkan.
Av silver och guld voro deras kläder, och gröna palmer höllo
de i sina händer. Så skönt! tyckte alla.
Sträng var den nionde Karl, som nu satt på kung Göstas
tron. Men mild var han dock mot det främmande folk,
som bodde hos den heliga fru Gertrud. Lik en ängel kom
ock konungen själv och gav nya pipor, och hertig Johan förde
dit en. När man hörde om detta i Tyskland, ville ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
