Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Återkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
körde rakt in genom kyrkfönstret och rätt förbi Herrens
altare, så det klingade och dånade. Och allt folket bugade
sig för solen, och musiken spelade. Men guldkareten med
alla hästarna for snart ut igen genom det andra fönstret med
en skräll som av åskan, och det blev svart av moln och regn
därute, och solen släcktes av regnet, och de långa
hästsvansarna sopade i de flödande rännstenarna, och i dessa
sprungo rikets herrar och Antman och Får-Olle och
överståthållaren Sparre och expeditionsbefallningsman Ottonius och
plymer och stjärnor och panascher — alla vadade de i regnet,
som blivit en hel ström och sköljde bort alltsammans, så
att man bara såg Torne älv, i vilken hela världens
härlighet drunknat. — Där lågo de nådiga herrar.
Men detta allt såg Nils genom kyrkfönstret, ty ännu
stod han kvar i kyrkan och hörde orgeln spela och de
vackra klockorna ringa. Nila Sompo och Sokea Ani drogo
tillsammans i repet, och klockorna klingade så vackert, som
om Nils varit i själva himlen. Han brydde sig inte om att
se ut på gatan mera. Där var för övrigt ingenting att se, ty
alla silkesstrumpor, de höga herrarnas peruker och de höga
herrarna själva lågo ju på botten av sjön. Han såg inte ens
omkring sig i kyrkan på doktor Liädeke och kyrkorådet, som
alla hade mässhakar med kors på ryggen, han såg ej efter
något som syntes, han blott lyssnade efter det som hördes.
Klockorna såg han inte heller, bara hörde huru de
ringde, och kände huru ljudet kom liksom från himlen
ned i hans hjärta, så att också där ringde och spelade.
Nåiden och trumman och högheterna, gudarna, den vackra
kyrkan och allt, som förut fängslat hans uppmärksamhet,
när det drog förbi i ett oredigt virrvarr, såsom när en dröm
drar förbi, var som försvunnet. Han såg ej, han bara hörde,
hur Rounala klocka ringde, och huru den i Matarengi
stämde in, och huru hela himlen kom ned med tonerna från höjden
och tog bostad i den fattige prästens hjärta, så han tyckte
att han fått nog och inte gått alla de där krokiga och
svåra stigarna förgäves, när han ändå till slut nått fram
till Herrens tempel med änglasången och harpoklangen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
