Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Återkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tungt, som skulle de aldrig få skåda himlen mera, ty
genom dess fönster lyste ej längre solen, utan strömmade
regnet ned. Det kom med ens, medan ännu dundret hördes
från skyn, och åskan rullade där borta bland Finlands öde
berg.
Regnet piskade forsen, så att den rök och dammade,
det var som en strid mellan överjordiska och underjordiska.
Det var som om stormen dragit fram i skogen. Men det var
ingen storm: det var regnet, som smattrade mot furornas
barr och mot lövet på träden, de där stodo vakt kring de
friska blomsterprydda ängarna. Det följde blixt på blixt,
och det var som om vattnens flöden gjutit ut sig allt rikare
för varje gång som det ljungande ljuset en sekund lyste
upp det blygrå mörkret.
Att vandra i sådant väder från Herranom är icke
möjligt. Herr Nils han satt i en grå ängslada ovanför den plats,
där forsen var som vildast. Han hörde ej mera som i
drömmen, hur himmelens klockor ringde, och det himmelska
ljuset var vordet till natt och flammande, förtärande eld,
men det var densamme som sände solglittret på vågen och
blixten, som just nu splittrade den väldiga furan på andra
stranden, samme mäktige, som sände den milda vårfläkten
och stormbyn, för vilken träden suckade och djuren sökte
skydd.
Hela hans liv hade varit en sådan växling mellan ljus
och mörker, mellan dunkel och ljungeld mellan vandring i
vindvaggad björkskog och bland vindfällen brutna av
stormen. Hans glädje hade ofta svunnit med ljuset, han hade
ofta trott, att den ej skulle komma åter, när natten var
riktigt mörk. Han hade sett, vad för ögonen var. Nu hade
han börjat lyssna och höra efter den undervisning han
fått i drömmen, och då var det honom som om samma
röst hade talat, när klockan sakta svängde en stilla
söndagsmorgon, som när åskan mullrade bland ödemarkens
molnskuggade hällar. Det var en och samme, som han hörde,
och när han lyssnade till rösten, gick det upp ljus mitt i
mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
