Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Återkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jublande cymbaler, och allt det anda hade i hela templet
lovade Herren.
Aldrig hade församlingen så jublat inför den
allsmäktige. Den greps av en osynlig makt. Det kom nya nummer
på tavlan däruppe, och man sjöng psalm efter psalm utan
att tänka på tiden. Man förstod vad en orgel var, men
förstod ej, vem som spelade. Om man ens tänkte därpå.
Ty allas hjärtan voro bos Gud eller längtade till det
himmelska. Man lovade Herren i sitt hjärtas enfald, och de
som aldrig brukade sjunga måste följa med. Ty den Högstes
hand var. över församlingen.
Det var som i gamla dagar. Det var som på julens
morgon och pingstens strålande dag. De ville ej sluta
att sjunga, ty orgeln gick före, och de måste följa.
Allt var som ett Herrens under. Isen kring kalla hjärtan
smälte, och de som älskat att prisa sin Gud lovade honom
med högre röst, därför att han besökt sitt folk. Folket sjöng
på det där gamla innerliga, jublande sättet, och när till
sist man hörde melodien till Peter Dresdensis’ gamla
egendomliga sång, måste man även då sjunga med ur böckerna.
Det var en rörande underbar hågkomst, som vaknade, från
en julotta, som var den största, som de mindes, vilka fruktade
Herren. De fattade ej alla de främmande orden, men hjärtat
var med:
»In dulci jubilo
Sjunger på jorden bo;
All vår hjärtans glädje
ligger in presepio
och skin som solen vida
matris in gremio.
Alpha es et Omega
Alpha es et Omega.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
