Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltsammans hörde till Knutsmässan som svansen
till kometen.
Solskivan steg ur det grå morgontöcknet,
långsamt och ovilligt som guldmyntet ur girigbukens
pung. Då magistern såg denna vintermorgonens
gyllene gåva, reste han sig rak på åsen, balanserade
med armarna och hälsade solen med ett ljudeligt
galande. Strax svarade Skur-Kajsas tupp, som
bodde i köket. Skur-Kajsa var Ekmarcks mor.
Magistern hoppade ned från taket och uträttade
i rask följd sina sysslor. Steg därpå in i kammaren,
där kringströdda paltor och böcker, en blåmålad
kista och en klen bädd voro hela rikedomen.
Anders framtog ur kistan plagg för plagg den dräkt,
som han plockat samman i Bergslagen. Väl
kommen i stassen var han från topp till tå en prydlig
och reputerlig ung karl.
Han trädde ut ur det röda rucklet, som upp till
takskägget bäddat i snö liknade kopparporten till
en vit, gnistrande grotta. Utanför kopparporten stod
en grå liten tomtebisse med korg på ryggen och
kvast i hand. Det var stadsvakten Per.
Magistern bugade lätt och frågade om han vore
igenkänd. Stadsvakten svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
