Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prästagället varar till döddagar, Lisa-Brita högst
tio eller femton år. Som Zayr betraktad. Efter den
tiden tör hon icke vara avsevärt olik änkan i Ekersta.
Men Anders är stursk han.
I hemlighet närde konrektor den önskan att vara
stursk som Anders, rak i ryggen och utan fruktan.
Eller ock sova.
Magistern slog honom hårt på skuldran.
"Nej, Valdemar, sådan är jag icke att jag tar
stryk för brödkakan och slickar handen, som slår
mig. Bita igen i det längsta, det är mitt humör.
Och nu skall jag visa tänderna."
Konrektor teg. Uppmuntra gitte han icke, ej
heller nedslå. Om slutet blir gott, tänkte han, så
vill jag fresta på att likna Anders i mandom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
