Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Tackar som bjuder. När jag får tid."
Borgmästaren stirrade på sina rådmän,
rådmännen stirrade på sin borgmästare. Ingen av dem
fann ord att klandra denna fräckhet. Och de gingo
bestörta vidare.
Där kom Lilja med de magra barnen, där kom
fru Gunhild. Hon log mot Ekmarck, som hon log
mot alla, kända och okända, med ett hemlighetsfullt,
stigande och vikande mörker i blicken.
Magistern svarade med ett blekt, förstrött leende.
Lisa-Brita kunde han icke upptäcka.
Där kom gubben Bourmaister lätt stödd mot sin
sonson kornettens arm. Ännu dröjde i mungipan
det glada och försmädliga löje, varmed han hälsat
vördig prostens sista amen.
Där kom Ullan Brenner utan far och bror,
trumpen och illa besvärad av varje blick, som råkade
träffa hennes fula ansikte. Där kom Ullan
Bernhusen, född Siedel, blek och tunn och sur efter en
natt i ensamhet och vaka.
Där kom Jörgen, med de långa krusflorsbanden.
"Hör nu, lille magistern," sade han och drog så
häftigt i frackuppslaget att de snäva skörten reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
