Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudmor åt en hovmarskalk. Tag bara för dig,
Anders lille."
"Har – har han friat?" frågade magistern och
blev plötsligt brännande het i ögonen.
"Ja, kan du tänka dig! Det skedde i går avse
hos Carléns. Och jag sa, som jag tänkte, att nu
har hovmarskalken för mycket i hättan så vi dröjer
tills i morgon. Då skäms han, tänkte jag. Men
fan hade inte fått skorna på sig förrän
hovmarskalken klappade på porten våran. Och det var
äran och glädjen och sällheten och hela tutten. Nå,
strunt i äran. Men nog är det sant som Norstedt
säger att kan någonting glädja en karl, som har
kopparslagare, så blir glädjen beståndande för hela
livet. Så nog är han verliebt, käre Anders, men du
har Lisa-Britas ord och mitt med. Och så länge
Josephine Norstedt lever, står hon vid sitt ord. Tag
för dig, käre Anders –"
"Rådmanskan –" började magistern, men fru
Norstedt klappade honom hårdhänt på kinden och
sade:
"Säg du svärmor, Anders lille, säg svärmor. Så
här mellan fyra ögon ska en väl inte skämmas för
mågen sin. Albertina Wagnelius kältar om börd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
