Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men med ens fick Märta Janse en faslig brådska.
Hon ryckte till sig kattorna och stoppade dem under
schalen. Folk trängdes omkring dem, det var icke
lätt att komma undan. Men undan måste hon.
Det var Klockebergaherrn, som nalkades steg
för steg, med blicken tydligen fäst vid magistern.
Eller kanske vid Märta själv –
Hon hukade sig ned och kröp in under
gipsmakarens bänk. Hennes hjärta dunkade
förskräckligt. Klockebergaherrn var Ryglingebarnens buse,
Klockebergaherrn var fan själv.
Som far en gång sagt.
Hon var mycket rädd men måtte likväl sticka
fram näsan så pass att hon kunde skönja hur det
gick för den stackars magistern.
Ack, vad såg hon!
Hon såg att Klockebergaherrn tog Ekmarcken
och släpade honom med sig in i de mörknande
gränderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
