Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det noga, vik in det väl och stoppa ner
näsduken igen. — Man ser det nog. Det går en
liten rysning mellan alla unga, späda bröst,
som lutas öfver borden, en hviskning mellan
alla rufsiga flickhufvuden: Hon hostar blod!
llvem var det? — Maria, jaså, hon har haft
det förut. — Hildur ser på henne, Ellen
nickar så allvarligt åt henne, Gertrud kisar
under lugg: jaså, nu igen! — Efter en tid
går en lista genom verkstan, man tecknar
tjugufemöringar, vännerna på afdelningen ge
ända till en krona och kontoret, som är
firman, skrifver flott en femma. Det är till
krans åt flickan och till hjälp åt Marias eller
Ellens eller Hildurs eller Gertruds föräldrar.
Sådant är en mycket stor händelse, ty
så smått är för öfrigt allt som händer. Så
litet, obetydligt och ynkligt. Det är absolut
ingenting. När dagen är all, har man inga
minnen att lefva på, att drömma om. Man
har bara en utarbetad, värkande, mager liten
kropp, som man måste lägga så fort som
möjligt, för att få den litet uppmjukad till
nästa dag. Det är hela hvardagslifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
