Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står orörlig och ser misstänksamt på den
unge mannen. Han misstänker inte honom,
men han vädrar nya olyckor. Han känner
sådant. Den unge mannen tiger och ser på
honom. De svartgråa, slitna kläderna, det
gulgråa, slitna ansiktet, de horstiga, hängande
mustascherna och de små, hvassa ögonen
— allt lösgör sig liksom ur sitt fasta
sammanhang, han liknar inte längre ett berg, han
liknar en människa, som lider grymt.
Nu är det sagdt. Nu vet man, att Ellen
är sämre. Om hon kunde få komma hem, så
blef hon kanske bättre, för det har man sett
förr.
Barnen sluta leka, hustrun slutar ställa
med spisens slamrande ringar; arbetaren
sträcker afvärjande ut sina trötta händer:
Hur skulle en kunna det? Hvar skulle
hon ligga? Ska en inte tro, att hon far bättre
på sjukhuset, än hon skulle göra här?
— Jag vet så väl, att hon vill dö hemma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
