Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde hon inte iängre förnimma, ty det var
som om örat till yttervärlden bommats igen.
Morfin och kloral — skröpliga visdom! Som
vatten försvann det utan verkan. Hon var
ensam, instängd i sitt innersta tillsammans
med Dödmannen och måste reda sig ensam
med honom.
Om det finge ske nu, medan min kära
sofver! Nu är stunden inne. Tiden går inte
längre framåt, den stupar rätt ner och vi
glida ner i djupet tillsammans, medan
skymningen flyter ihop omkring oss som tunga
vatten, sjunkande, mörka vågor. —
Men då såg han hennes händer.
Fingrarna plockade meningslöst med näsduken.
— Hon sofver ju inte? — Han böjde sig
fram för att kunna se hennes ansikte i
mörkret — hon låg och spelade med tungan för
att försöka blöta de febersprängda läpparna.
Han förstod, att hon inte sofvit, att hon legat
vaken hela tiden och väntat på detsamma
som han.
— Sofver du inte?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
