Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då började hon igen. Två tunga,
bittra suckar. Åter flöt tystnaden ihop,
mörkret slog samman omkring dem, lampan lyste
som en röd fläck långt, långt borta. Härinne
var evigheten utan tid och utan gräns.
Var det slut nu? Vänta bara, vänta bara!
Hon andas inte mer. Hon hörs inte mer. Inga
rörelser synas mer. Då är hon slut och borta.
Han kände inte golfvet under sig, då han
stod hos den döda. Hennes panna var varm,
men hon andades ju inte. Hennes händer
voro varma, men de rördes inte. Hennes
ögons vidöppna djup var lika blankt och
klart, men hon såg inte mer. Slut på arbete,
möda, sorg och glädje. Borta äro kyssarna,
smekningarna, de blyga hviskningarna,
kärlekens ljufva, högtidliga lycka. Man slutar
andas och bäres bort och är inte mer och
hela lifvet är som om det aldrig varit.
Gul-nadt, skrynkligt läder till hud och ben till
stomme; råämnen som hastigt lösas upp och
försvinna.
Men ännu känner jag dig lika nära som
medan du lefde. Du är ju inte död! Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
