Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
platsen död igen. Nu finns bara den vita ödemarken kvar.
Och smutsfläcken. Den går aldrig bort.
Hélène:
Hur vet ni allt det där?
O ARD:
Jag är född på samma plats. Pä samma vis. Jag
och syster min här. Det blir alltid gott om vildungar pä
ett sådant ställe.
Vi äro som bröder, Verger och jag. Samma mor ha
vi ju inte, men det är inte omöjligt att vi ha haft samma far.
HÉLÈNE:
Det är knappast troligt.
Gard:
Tycker ni inte om släkten, då?
Hans mor åt vargkött och drack vargblod, när hon bar
på barnet. Hon ville ha en pojke, och hon ville ha honom
stark och modig som en varg. Hon förstod inte bättre.
HÉLÈNE:
Det gick ju som hon ville.
Gard:
Allting gick som hon ville.
Däruppe fanns en gruvingeniör, som var en riktig
jätte. Den ville hon åt, därför ville hon ha pojken stark.
Inte vet jag vad hon hade emot ingeniören, han var väl
inte värre än de andra. Men något var det väl.
När sedan pojken, Verger, blev en femton, sexton år
— ni skulle ha sett honom då!
Vera:
Han hade nog inte varit i frökens smak på den tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
