Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERQER:
Alla bördor lastar du på mig.
Vera:
Det gjorde dig glad förr.
Men nu har du blivit ett kräk, en gnällande hund.
Inte var du född att bli förrädare, det förstår vem som
helst. Hon gjorde dig galen, den där slinkan.
Vi andra, vi dugde bara till springflickor och pigor åt
dig. Men när blodet äntligen steg dig åt huvudet för en
kvinnas skull, då blev du svag som ett barn och dum som
ett kreatur.
Jag ville gå ut och strypa henne, där hon ligger.
Verger:
Vi ska inte smyga undan sanningen. Inte har hon
velat detta, men jag, jag ensam. Var viljan ond eller god,
den var dock min och inte hennes.
Jag ville älska — därför älskade jag. Hon var
tillfället, ingenting annat.
Förstår du det, du lilla enfaldiga kvinna? Mer kan ni
aldrig bli för en man — ni kvinnor! Den yttre händelsen,
när han vill älska — och sedan springflickor och pigor.
Vera:
Jo, du ser allt ut som en sådan ståtlig tupp, där du
sitter nu.
Verger:
Kärlek — galenskaper! Inte är kvinnan gärd att
mannen dör för henne. Och inte är mannen ett sådant
märke-ligt gudsbeläte, att kvinnan ska offras på hans altare. Allt
sådant är lögn, Vera.
När man älskar, så är det därför att man vill älska,
vill leva med hela sin styrka och njuta av sin makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
