Förunderliga äro vi poeter,
Ett musikaliskt folk. Med skäl det heter,
Att vi ha snille. Obeskrifligt ömma
Vi spela luta hela da’n och drömma;
Och ljusa dagen se vi midt i natten,
Men i vår hydda fins knappt bröd och vatten.

        Förunderliga äro vi poeter,
Ett genomskinligt folk, liksom af ether.
Förgäfves äflas vi att blifva täta:
Apollo-Fadren ger så knappt att äta;
Ty skalder tål han blott med mager tunga:
På nykter mage hör han helst oss sjunga.

        Förunderliga äro vi poeter.
Mot molnen sträfva vi liksom raketer,