För dig, du höge andlige magnat
I solens himmelsvida kyrkostat,
För dig, o måne i det klara loftet!
Jag bugar mig med näsan uti stoftet;
Ty det är min oeh mina bröders sed,
Att när vi buga, buga vi oss ned.
Som snö i rymden, flyga offerbladen
Med granna namn kring eleganta staden,
Med söndrig rock jag pà terrassen står
Oeh önskar dig ödmjukast godt nytt år.
Det höfves ingen, som poet är vorden,
Att alltför mycket fästa sig vid jorden:
I molnen bör han bygga, bo och så;
Om det ej duger, bör han det ändå . . .
Må andra om det jordiska bestyra,
För dig i dag jag strängat har min lyra:
Jag älskar dig, men vet dock ej hvarför;
Jag vet med visshet blott att jag så gör.