Knäppar på lyran / 82 (1844) Author: Elias Sehlstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Morgonen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Utöfver böljans graf sitt englahufvud; Och ensam stod hon, skild ifrån de andra: Det var som om hon obemärkt sig smugit I ensamheten, för att dö vid floden. Den gröna kransen kring det veka lifvet Förvissnad hängde sina blad mot jorden. Förgäfves stödde jag den kalla stängeln: Det fromma blomsterhjertat slog ej mera. Då ville jag den hvita kronan röra Och än betrakta hennes gyllne smycken, Som lyste der, ett minne utaf solen. Då föll, hur varsamt än vid den jag rörde, Den sköna kronan af, och floden förde På silfverböljan bort den oskuldsrena, Till andra stranden vaggad utaf döden.          Då såg jag ned i djupet af mitt hjerta Och tänkte: rent skall hvarje hjerta vara, När döden kommer att vår ande taga: Det rena är det himmelska på jorden. Fläckfri var sippans krona än i döden, Och himlasmycket, som hon fått af solen, Det tog hon med sig öfver okänd bölja. Så bör vårt hjerta uti döden vårda Sin oskuld och sin tro: de äro smycken I andens bröllopsdräkt och segerkrona,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>