Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VENUS
II
— Ja, svarade Agnes, ja det, och så... Här
hejdade hon sig. Hon kunde inte upprepa Annas
ord: "Men ser du, så älskade jaig ju honom alls
inte mer."
Det upprörde henne så mycket att tala om allt
detta, hon ville gråta. Hur ljuvligt här var! Vinden
så ljum, så ren, så salt, det underbara, solbelysta
havet, det mäktiga dånet. Allting var här liv, kraft.
Här skulle ’den döda ha varit lycklig! Han ville hon
skulle slå från sig, men det var för nyss allt hade
hänt, för nära ännu. Mot himlens och havets
skimrande fond såg hon sängen, systern, den sjukgrå
dagern, ur vågornas dån avskilde sig hennes rop:
"Ack, om jag gjort det ändå! Om jag bara gått till
honom och sagt: se här, var så god, här är jag!
Vad hade det nu gjort, att jag inte älskade, är nu
det så gräsligt viktigt, som man föreställer sig.
Det hade väl fått gå. Det hade väl inte behövt bli
så långt. Men då hade jag gjort gott igen mitt svek.
Då hade jag haft det att minnas nu. Inte haft så
orediga räkenskaper. O, Agnes, att dö med
ouppgjorda affärer! Om jag bara hade lidit det allra
minsta. Men jag har haft ett så härligt liv, jag har
haft mitt älskacje arbete och fröjden att duga till
det. Jag har haft framgång, pengar, älskare att välja
mellan om jag velat. Och han ett förfelat liv. Lilla
syster, vad ska jag göra, vad ska jag ta mig till?"
— Vill du jag ska söka upp honom? hade då
den lilla systern svarat, förtärd av medkänsla och
exalterad av dödens närhet. Ska jag söka upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
