Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VENUS II
färdighet och jämvikt. Ner med er och upp med de
fattiga och förtrampade. Det har ingenting med mitt
personliga öde att göra.
— Jaså, sade hon tvivlande. Anna, som var så
klok, hade ju sagt: hans besynnerliga åsikter, och
all skada han gör med dem, det är alltihop min skull.
De är såna, det blir genast en världsåskådning.
Likadant med Schopenhauer, allihop. Men nu
förnekade han. Bedrog sig alltså själv. Nå, man vet
inte så mycket, tänkte hon förnumstigt. Hon kom
ihåg sin gordonsetter, Bianca, som en gång kommit
hem med en orrhöna hon fångat självständigt i ett
snår. När Bianca sen fick benen, var hon så tacksam
och lycklig, att alla skrattade åt henne. Hon hade
ingen aning om, att hon åt upp sin egen hönas ben.
Att hon sen träffat honom här, just här, så långt
från hemlandet, vad ville det säga, vad menades?
Saken förklarades så enkelt som att de bägge klippt
ut samma korrespondensartikel härifrån förra
sommaren. Men var det slumpen? Nej, ödet hade klippt
ut den åt dem. Hon försökte först lugna sig med
att han kanske inte alls skulle se åt henne. Hon var
ju så olik Anna, hon var blond, då Anna var mörk,
och hon var inte skådespelerska, utan astronom,
matematiker. Men det var fåfängt hopp. Hon kände
hur han stadigt kom henne närmare, med sina
tankar, sin vilja, sin andedräkt. Och här hade hon själv
så kraftigt bidragit till närmande i dag, med att
börja tala om Anna, om kärlek, om olycka.
Hon kände, att fristen nu var mycket kort, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
