Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla helgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LILLA HELGONET 27
flyende undan varje förklaring med Bollman. Hon
kunde inte uthärda att se missräkning och förtvivlan,
det hade i alla tider varit en svaghet, som lett henne
in i åtskilligt krångel. Det var inte heller roligt för
henne själv att behöva uppge den kväll av triumf,
som efter allt att döma väntat henne. Men
herregud, vad var att göra, sedan telegrambyrån upplyst
om att dementien var utsänd av hennes svärfar,
gamle baronen Leo Leopold? Detta var Furubergas
ultimatum, och ett iöoo-talsslott kan vara värt ett
mässfall. Hon hade särskilt starkt sinne för dessa
fördelar, nu sedan hon i fjorton dar bott på
pensionat i Stockholm. Furuberga var en på helt annat
sätt imponerande miljö att spela i för den som alltid
älskat en god och stiltrogen uppsättning. Och en
småsak, men icke desto mindre viktig var den
artighet från leverantörer och underlydande, som föll en
till om man hette Leopold på Furuberga, medan
man i Stockholms butiker inte längre vara igenkänd
av den yngre generationen. Charmen att vara
Anderson var mycket övergående.
Hon hälsade vid stationen på trotjänaren-kusken
med en förnäm dams osökta och fjärran
älskvärdhet. Ingen kunde se, att hennes tankar sysslade med
något så utom rollen, som en undran ifall inte under
kuskmössan dolde sig en misstanke om hur det
verkligen hängde ihop med dementien.
För resten ger jag tusan i vad tjänarna tänka,
men vad skall Herbert säga? Han kan väl inte bli
annat än rörd över, att jag lydde så snällt som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
