Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla helgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LILLA HELGONET 31
— M.en Herbert!
— Ja, jag måste sjunga ut för en gångs skull.
Jag är länge sen led åt att se dig spela grande dam
inför prosten och komministern och niga och kyssa
på hand runt hela släkten och åka till kyrkan och
sjunga psalmer och sy bukbindor åt Röda korset.
Länge sen, men man säger inte sånt, förrän man
blir arg, och nu är jag det: begriper du inte, att
du gjort dig löjlig?
Detta var om något vad man kallar ett slag. Själv
ansåg hon, att kammarherrinnan Leopold till
Furu-berga var hennes bästa, mest konstnärligt utformade
roll. Och nu, när hon började spela den verkligt
fulländat, kom han, som givit henne den, och sade
att den var galet lagd från grunden.
— Vad skulle jag då ha gjort? frågade hon i
hjälplös förvåning.
— Du skulle ha trotsat pappas dementier. Hade
du inte mitt tillstånd? Jag skulle ju komma upp och
applådera dig. Är det jag som är din man eller är
det pappa?
Hon undvek att svara på den frågan, fast hon
nog kunde ha givit igen och sagt, att om hon gift
sig för att ha trevligt, så kunde hon ha fått det på
närmare håll än Furuberga. Om hon skulle säga som
det var, så hade hon gift sig för att efter alla sina
aristokratiska roller äntligen bli sån i verkligheten,
och för att nå det målet, måste hon, det tjänade
ingenting till att fördölja den saken, vara accepterad
av svärföräldrarna och deras krets. De kunde annars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
