Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla helgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 I-ILLA HELGONET
jag skrev om idet mörka Stockholm, det berodde
på, att tidningarna måste ha nåt aktuellt, annars tar
di det inte.
Och hon såg spörjande från sonen till föräldrarna,
om inte hon skulle finna ett leende i något av dessa
ansikten att le emot.
— Om du ogillar, att jag skriver lite, så kan du
veta, att jag genast låter bli, försökte hon vidare
och gick fram till mannen. Förskräckelsen över
möjligheten att gå miste om Furuberga, älgjakten och
den framtida friherrinnetiteln lyste oskrymtad ur
hennes ögon.
— Tro mig, bad hon och lade sina knäppta händer
över hans arm, tro mig, Herbert, jag ber dig. Om
det så vore mitt sista ord: jag gjorde det för
honoraret.
Hon förblev orörlig som en tablå i samma
ställning, med ansiktet bedjande lyft upp mot mannen.
De två gamla förhöllo sig tysta, modern mot all rim
och reson i önskan om försoning, fadern med
gryende hopp om definitiv brytning och ett nytt
giftermål för Herbert med förnyelse av ätten.
På ätten tänkte dock Herbert icke alls just nu.
Han såg ner i hennes ansikte, såg hur olidligt ärligt
det blev under inflytande av den sanning hon nyss
uttalat: jag gjorde det för honoraret. Hon visste
icke själv, att hon därmed satt underskrift till hela
sitt liv. Denna kärlekens och lättsinnets illusoriska
tolk visste icke av andra motiv än honoraret.
Hon är bara maskerad som kvinna och gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
