Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evigt varar Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5<D EVIGT VARAR JERUSALEM
— Adjö, Eugen, sade han. Det var sista gången
jag stämde möte med en vacker kvinna vid din fot.
Även jag hade vänt mig om och stod och
betraktade Eugen, förtvivlad egentligen, hela min själ
samlad i en enda fråga: hur skall jag rädda honom?
Och i detsamma kom svaret till mig, på ett sätt
som svar nått mig endast denna enda gång i mitt liv.
Man frågar, någon ger svar, det når en via örats
instrument. Men här kom det direkt utan förmedling
av en mänsklig stämma och likväl så klart, så tydligt,
att jag inte ett ögonblick tvekade om att det blev mig
givet. Och det kom över mig en trygg känsla att
icke vara ensam i kampen om hans liv. Det ingav
mig en säkerhet, gav mig övertag, och jag visste jag
skulle lyckas.
Någon jämte mig, någon jag icke ser, har intresse
av att denne yngling räddas. Varför? Inte därför
att man i allmänhet ska rädda ett ungt liv, om man
kan. Av en anledning jag icke vet och heller icke
behöver veta.
— Ropa på en bil, sade jag, jag är för hungrig,
jag orkar inte gå.
Den engelska kommission där jag arbetar, är
inhyst i ett underbart barockpalats, som tillhört en
levnadslustig ärkehertig. Hans förnäma gamla moder
har fått trädgårdsmästarens bostad in på gården.
Själv bor jag i tjänstgörande kammarfruns rum,
som gränsar till ärkehertiginnans forna
sängkammare. Hit förde jag den unge mannen. Medan jag
gick ut att ordna om lunch åt oss, låste jag in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
