Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 DEN FÖRSTA KVINNAN
lugnt, kan jag bära det, så kan väl du. Så
märkvärdigt är det väl inte. Men det var snällt, att du
kom och mötte.
— Det skulle jag väl, så mycket pengar, som jag
tjänat på att skriva om dig. Det kunde ingen
överlämna dig värnlös åt de där. Den unge mannen
pekade med tummen över axeln på en grupp av ett
tiotal unga män av hans egen typ, som nu fått
väderkorn och nalkades snabbt.
— Det är samma sorts djur som jag, sade han.
Och där har du beviset på din ryktbarhet.
Den stackars damens ansikte fick ett uttryck av
förskräckelse.
— Jag vill inte bli intervjuad, sade hon i bestämd
ton.
— Dåraktiga. Man vill inte heller dö, och man
dör. Ja, lugna er, gossar. Alltså, min kära Joan,
här har du, och han räknade upp en hel rad
tidningar, herrar Så och Så och Så, som brinner av
begär att tala med dig. Och här, mina herrar, vände
han sig till kollegerna, har ni den Första kvinnan i
Kongressen, som har en särskild svaghet för
tidningsmän på grund av sin nära släktskap med mig,
och som gärna skall svara på alla frågor, utom dem,
som angår den politiska situationen.
— Är det sant, att ni setat i fängelse? — Törs
man fråga, vad ni då gjort? — Å, var det bara
för att övertyga er om fängelsets förråande och
för-slöande inflytande? — Är det sant att ni klått upp
fem gruvarbetare på en gång? — Var ni verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
