Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
DEN FÖRSTA KVINNAN
— Jag vill åtminstone först höra hans skäl, sade
Joan med det envisa tonfall han så väl kände igen.
— Ja, om du bara finge det, sade han trumpet.
Joan glömde rummets storlek och dydiet, när man
öppnade dörren för henne till hennes bostad. Hennes
uppmärksamhet fängslades nämligen av två jättelika
blomsterbuketter och en väldig hög av brev på
skrivbordet.
— Adjö så länge, Joan, sade kusinen, vill du äta
middag med mig?
Hon vände sig om med ett generat leende: — Jag
är visst bjuden på middag. Och hon höll upp ett
brev.
— Frukost i morgon då, innan du går upp i
kongressen.
— Det ville jag så gräsligt gärna, sade hon. I fall
du tror, att jag kan låta bli att gå på den där
hedersfrukosten som rösträttskvinnorna tänker anordna.
— Jaså, hedersfrukost. Får jag se brevet. Han
gjorde några anteckningar. Nej, det är uteslutet att
du kan skolka. Jag väntar till dess du röstat mot
presidenten, då får du mer tid för mig. Och med
dessa gåtfulla ord lämnade han rummet.
— Kom upp när du kan! ropade hon efter honom.
Nu när han försvann, kände hon sig m>ed ens så
främmande i sin nya omgivning. Om hon haft en
olyckskamrat ändå i stället för att vara den första
och enda kvinnan i kongressen!
Men Joan hade varit med om mycket, innan hon
nådde denna punkt på sin bana, hon var van att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
