Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 DEN FÖRSTA KVINNAN
erfarnare politiker, han ville uppsöka henne följande
dag.
Joan kastade brevet i papperskorgen. Hon
ämnade verkligen själv bestämma över sin röst.
Följande morgon kom en ung rösträttskvinna och
hämtade henne till hedersfrukosten. — Vi var tio,
som drog lott om uppdraget, sade hon muntert, men
jag vann.
De stannade vid en restaurang inte långt från
kongresshuset, gingo genom en rad av salar, alla
fulla av folk, som intresserat och sympatiskt
stirrade på Joan. Någon utbragte ett leve för henne,
hon måste stanna och tacka. En dörr öppnades
därvid från det enskilda rum, där man väntade henne,
och nyfikna ansikten tittade ut.
Hon såg framför sig en hel flock damer, brokig
som den knippa anemoner man tryckte i händerna
på henne, så fort hon kom inom dörren. Hon
urskilde till att börja med ingen särskild ur gruppen,
tyckte bara att alla stirrade på henne med en min
som sade: Är det dig vi ansträngt oss så förfärligt
för under alla dessa år? Lönade du mödan? Är du
uppfyllelsen av våra drömmar?
Hon fördes fram till de två främsta damerna,
rivaler om den ledande ställningen bland Amerikas
kvinnor, och så begav sig sällskapet till bords.
Det surr, som saktat vid Joans inträde, tog ånyo
fart. Alla kände varandra, voro arbetskamrater och
hade en mängd angelägenheter att avhandla. Litet
ensam och främmande satt hedersgästen, undrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
