Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 DEN FÖRSTA KVINNAN
dena i spetsen, en rad av bilar förde dem till
parlamentet, där de skulle bevittna kvinnornas triumf.
Vid portalen måste de lämna henne, endast gamla
pampen fru Roberts, som var inbjuden att ta plats
nere i salen, följde henne. — Det borde egentligen
varit ni, som tagit den plats, jag får i dag, sade
Joan till henne, och den gamla damen smålog.
— Det blir aldrig de, som arbetat mest, som skördar
frukterna, sade hon. Då skulle historien gjort ett
undantag för Änne Roberts, och idet brydde den sig
inte om. Adjö nu, min flicka, och sköt er väl.
Joan granskade sig hastigt i spegeln, hon hade
aldrig förr sett sig själv så blek. Bärande sina
blommor som ett barn på vänstra armen, gick hon mot
dörren. Man höll upp den för henne, nästa
ögonblick stod hon inne i den stora kongresshallen och
såg sig omkring, oviss om vart hon skulle ta vägen.
Hon kom sent, salen var redan fullsatt, och allas
blickar riktades mot den kvinnliga gestalt, som steg
in till dem. Hon tog ett par steg framåt, men
stannade så plötsligt, överväldigad av blyghet. Man hade
sagt henne, var hennes plats var, men hon hade
glömt det, hon var som en debutant, som för första
gången står på en scen, allt flöt ihop för henne.
Klart stod för henne blott hennes egen oändliga
ringhet, kanske inte i jämförelse med dessa herrar,
som tittade så nyfiket på henne, men såsom
representant för sina medsystrar, för allt det "egna, nya,
friska och befriande", som... o. s. v.
Hennes manliga kolleger hade inte väntat henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
