Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 DEN FÖRSTA KVINNAN
Fru Roberts slog an en mycket beskyddande ton
från början. Det var ju hon och hennes förening,
som över huvud förhjälpt Joan att nå den ställning
hon nu nått. Och det var ju därför inte för mycket
begärt att Joan avlade räkenskap, hur hon tänkte
rösta. Hon hoppades med tillförsikt att Joan ställde
sig på fosterlandets, rättens, frihetens och fredens
sida.
— .Mot resolutionen alltså? frågade Joan, denna
gång mied låtsad enfald.
— För! ropade fru Nelson Brown. Vad annars?
här finns intet utomkring, jag tycker ni borde
förstå det när jag, jag som är ledare för en
fredsförening säger er det.
Joan tog med en suck farväl av sitt fåfänga
hopp att de båda damerna skulle trötta ut varandra
och beslöt att likaväl så mycket som möjligt spara
sina krafter. Hon såg från den ena till den andra
av dessa två kvinnor, så väl kända sedan många år
tillbaka från talartribuner och illustrerade
tidningar. Och det for för henne, att de i detta ögonblick
saknade det ljus hon fordom sett hos dem, då hon
som ung flicka hänförd lyssnat till dem, då de
uppenbarat för henne en ny värld, skänkt henne ny
stolthet, visat henne en ny strävan.
-— Jag skulle vara tacksam, om damerna först
ville utveckla, hur ni anse att jag bör göra, sade hon
i trött ton.
•— Är ni verkligen osäker? Gumman Roberts’
ögon blevo plötsligt immiga av tårar, nå, då tackar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
