Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
DEN FÖRSTA KVINNAN
framtidstanke, tillade hon: — ja ni tror mig inte,
men det är fullkomligt sant.
Idiot, tänkte fru Nelson Brown, denna kvinna låter
inte muta sig. Och hon tillade: ■— fröken
Richardson fäster sig nog mest vid om hon ökar eller
stryper sina möjligheter att verka för fabriksarbeterskan
i parlamentet.
Joan märkte nog att av de två var fru Nelson
Brown den farligaste. Med den gamla damen, som
förenklade problemet till frågan om Joan
Richardsons personliga succés eller fiasko var det lätt att
komma till rätta. Om det inte gällt något krångligare
än att avstå från personlig ära och popularitet, så
hade det inte varit svårt att besluta.
Hon betraktade dem båda med ett förbryllande
uttryck av medlidande. De försakade ju sin
nattsömn blott för att befästa henne i den position de
ville driva henne ur. Hon förlät dem, bara de ville
gå sin väg och lämna henne i fred att ta av sig de
alltför trånga vita sidenskorna.
Men de ville tydligen inte gå, de kunde inte sätta
sig in i att inte de två skulle klara denna lilla person
firån landsorten, denna fröken Okänd. Motståndet
retade dem, de upprepade sina argument, var och
en i den linje hon valt, förstorade och färglade dem.
Och då smicker och löften inte längre tycktes
hjälpa, hotade de henne med att i intimt samarbete
arrangera — inte sant, ni går med fru Nelson
Brown? — en sådan demonstration för kriget att
Joan och hennes "pacifism", de satte den inom ci-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
