Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 DEN FÖRSTA KVINNAN
— Jo, sade Joan, fullkomligt.
— I så fall tror jag, att du är ensam om det. I
mina ögon och i alla andras, har du bara
demonstrerat kvinnans kolossala förmåga av ologiska
slutsatser. — "Jag önskar stå för mitt land, men jag
kan inte rösta för krig," det är världens största och
mest rasande inkonsekvens.
— Det bryr jag mig inte om, sade Joan argt och
vände honom ryggen.
En fjorton dagar senare knackade Dick på Joans
dörr. Det var en ljuvlig försommardag, solen sken
in, hon stod vid det öppna fönstret. -— Kom, sade
hon utan att vända sig om. Där nere på gatan drog
ett vitt tåg av rösträttskvinnor förbi. De gula
rösträttsfanorna voro tätt isprängda med
national-baneret, det fosterländska inslaget var starkt, ja, det
krigiska saknades inte. Fru Roberts åkte i spetsen,
berättade Joan.
-— Och den första kvinnan är inte med?
Stackars Jin! Men jag sa dig det på förhand! Jag sa
dig, att denna heroism inte lönade sig, därför att
detta, som är påbörjat måste genomgås till slutet.
— Ja, men jag börjar på det nya, innan det
gamla är slut ännu, sade Joan och försökte småle.
Vad är det där för tidning du står och smusslar
med?
— Den är engelsk, den innehåller något om dig.
— Du påstod ju att ingen skulle låtsa om mig
mer, och hittills har du verkligen fått rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
