Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågel Fenix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I04 FÅGEL FENIX
den där vänligheten var det för resten inte mycket
med, han sprang ju in med gumman, så fort hon
rynkade ögonbrynen. Inte skall du inlåta dig med
en sådan skuldbelastad varelse, skulle käringen säga.
Och det hade hon ju alldeles rätt i. Oskyldig var hon
och på sitt sätt ändå skyldig, ty hon, som var
stockholmsbo av de två, borde ha vetat att man mixtrar
inte med huvudgasledningeo. Och därför var det väl
egentligen ute med henne och hon var väl märkt för
hela livet. På gården gick Tennbergs jungfru i sin
nya jiulklappskofta och gnolade. Hennes fästman
hade gjort slut till jul, men herregud, hon fick
väl alltid en annan. Kanske hade hon redan fått en.
Men jag, tänkte flickan under heta tårar, kan aldrig
tänka på en ny fästman. Det vore bäst för mig, om
jag finge dö.
Men detta slarvuttryck hade en allvarsammare
mening för henne än för alla dem, som brukade det
tanklöst. Ty hon visste vad det ville säga, hon hade
redan dött en gång. Och då hade hon ändå sällskap.
Å, hårt, hårt hade hon och barberarn hållit om
varandra! Mycket hade hon glömt av vad som hände
den natten, men ännu kände hon barberarens hårda,
förfärade grepp, tyngden av hans sanslösa kropp
och den isande förskräckelsen, innan gasen bedövade
henne, att han gått förut, att hennes armar icke
kunde fasthålla honom och att han fått försprång in i
evigheten.
Kunde hon nå honom ännu? Hon visste det inte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
