Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fikonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIKONEN 143
<
nan blev ögonblickligen avskedad. Kunde man nu
använda de orden? Och varför var hon så säker?
Vad hade hon i bakfickan?
— Jag hade under alla förhållanden varit tvungen
att säga upp fröken, sade han sötsurt. Men fröken
erhåller en månads lön extra.
— Tackar, svarade hon, det tar jag inte emot.
Doktorn, som mörknat vid hennes svar nyss, sken
åter upp.
Ett rakryggat fruntimmer. En kvinna, som skötte
sig i en situation. Hur bar hon sig åt för att få sin
linnerock så bländvit i tvätten?
— Vart ska fröken ta vägen sen? frågade han
vänligt.
Hon vände sig allvarsamt mot honom. — Tack
för doktorns vänliga intresse. Det blir väl någon
råd.
Herrarna avlägsnade sig och följdes åt Storgatan
uppför. Graffman pratade, men Pilström hörde inte
på. Något arbetade inom honom.
Plötsligt stannade han, sade ett kort adjö och
vände tvärt om samma väg tillbaka.
Vad är det åt mig, tänkte han. Vad ska jag
där igen att göra? Men jag måste. Något drar mig,
som är starkare än min egen vilja. En kvinna! Fan
också! Det är sexton år sen det hände något
liknande och jag trodde verkligen, att den svagheten
var övervunnen. Men man skall aldrig vara för
säker.
Då doktorn kom tillbaka, satt fröken Hörberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
