Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bröllopsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖLLOPSDAGEN 163
tänka dig min ångest, nej, det kan du inte. Mina
tankar gick till dig förstås som alltid, och det blev
för mig som den sista möjligheten att få dig hit ut.
Du skulle bli mitt hem och fosterland och hälsa och
mina förspillda år, älskade–Och så skrev jag.
— Att du hade hjärta ––att du bara kunde?
Trots allt vad du förklarar, så är det mig ändå lika
ofattligt, hur du resonerade.
—• Ja, jag tänkte ju alltid, att om hon kommer,
då är det ett tecken att hon älskar mig alltjämt. Men
om hon älskar mig, då blir hon kanske ändå
lyckligare hos mig, hur jag än har det–
— Nu har du reclan glömt, sade hon, att du reste
din kos och inte ens lämnade ett brev vid
framkomsten.
— Ja, men det kan du väl fatta, att det var för att
modet svek mig inför vad jag gjort.
Jag kunde inte bära tanken att se dig komma,
glad och förtroendefull. Allt blev ju också än sämre,
än jag trott. Min plats var bara tillfällig, jag
vikarierade för en landsman som var sjuk. Hade jag
skött mig bättre än han, så hade jag fått den förstås
— men det litade han på, att jag inte skulle göra, och
det hade ju varit synd, den stackaren har hustru och
barn, men han blev frisk fortare än jag trodde, och
där stod jag. Då fick jag ett anbud från en annan
svensk, en gammal gluntsångare, en fin och hygglig
karl, att med honom göra en liten turné till några
skandinaviska föreningar. Vi ha brukat konsertera
förr nämligen, och folk har tyckt om oss. Så reste jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
