Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen, som blev ett lösbrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J<)4 MANNEN, SOM BLEV ETT LÖSBREV
Men det är så lätt att säga skilsmässa... Trots
skräilen bodde Tor och Kaja fortfarande
tillsammans på sin gård. Och det gick tre år.
En dag kom den före detta löparn, som numera
alltid gick sakta, in till sin hustru med ett brev i
handen.
— Ja, här ser du, säger han nästan triumferande,
Alm avböjer förbindligast. Nå, det kunde man ju ha
väntat. Det är i stil. Och alltsammans bara för det
att...!
— Tyst! ropade hon högt, säg det inte! Det är
lögn, det är lögn, det är lögn!
Han stirrade förvånad på sin hustru. Det har
blivit en sådan vana hos honom att avsluta varje
meddelande om en ledsamhet med att hänvisa till
historien med nyckelknippan som yttersta
anledningen, att han alls inte märkte själv hur ofta det
skedde. Och Kajas opposition hade tystnat för länge
sedan. Vad kom nu åt henne ? Minsann var hon inte
arg som ett bi, hennes ögon gnistrade, hennes mun
skalv. Bevars, det kan väl inte vara så roligt att
se sin skuld hållas framför sig, men något får väl
också hon lida.
— Är det lögn ? frågade han indignerad. Tror du
att jag fått nej av Alm på min bön om en riskfri
tjänst grannar emellan, om jag stått på samma fot
med honom, som jag gjorde förr? Men varför gör
jag inte det? Därför att jag inte syns i
idrottsvärlden längre och inte träffar hans bror, översten,
som är idrottsförbundets ordförande. Och varför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
