Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen, som blev ett lösbrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J<)4 MANNEN, SOM BLEV ETT LÖSBREV
knippan var utan tvivel fatal, och hon hade burit
sig dumt åt. Men när förargelsen svidit över, sà
är saken för en normal människa slut, hon går
vidare. Vid nästa nederlag frågar hon sig: Varmed
har jag förskyllt detta? Hon söker sig inte tillbaka
till gamla historier, som Tor gjort. En riktig karl
behöver ingen annan till syndabock.
Här står hon nu och funderar över skillnaden
mellan Tor och en riktig karl. Är det inte egentligen
förtvivlat? Förr i världen ha alltid begreppen
sammanfallit för henne, men hon har nu en
misstanke, att där fanns ett osynligt fel i karlaktigheten
från början, eftersom denna enda stöt kunde rikta
in honom på en ny utvecklingslinje. Men karl eller
inte karl, finns det då ingen möjlighet, att ge honom
en ny knuff, så att han kommer in i gamla banor på
nytt?
— Kaja, ropade mannen nerifrån, jag tror, att du
får resa i mitt ställe till svärfar. Det är för resten
din skyldighet.
— Nej tack du, svarade hon snabbt tillbaka, det
gör jag inte. Du får sköta dina affärer själv. Men
sällskap kan vi få om du vill, för jag ska till stån i
egna ärenden.
— Ja, men om du skall till stån, så faller det ju
av sig självt, att du ordnar saken! Jag kommer med
papperen.
Men hon sköt portföljen ifrån sig, när han kom.
— Nej, den här gången ska du inte få lassa av på
mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
