Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen, som blev ett lösbrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J<)4 MANNEN, SOM BLEV ETT LÖSBREV
ska jag ha skulden för allt. Och det är därför, att
du är så feg, att du inte törs se in i dig själv.
Han svarade inte, men han rodnade, och de redo
ett stycke framåt. När de kommo till en avtagsväg
neråt sjön, höll hon inne sin häst.
— Plär var det, sade hon, som alltså hela ditt liv
snedvreds. Som genom en tyst överenskommelse
redo de båda ner mot sjön och stannade ett stenkast
från stranden.
Det var en tidig vårdag. Solen var för tillfället
skymd, men luften var hög och fullständigt klar, så
att landskapet låg naket, omutligt som sanningen.
Man såg precis hur liten fjärden var, stränderna
framträdde med tydliga konturer. En gammal sko,
som stod ute på isen, hade något gränslöst faktiskt
över sig, trots avståndet.
— Där stod jag, sade hon och pekade ut mot den
svarta isen, som nu buktade sig rysande för varje
våg, som gick under dess buk, och där kom du.
Hennes stämning hade slagit om, var vek nu, men
vemodig intill döden. Hon tänkte på sin tanklösa
handling. Nu såg hon för tårar icke mera skon.
— Jaså, du tycker jag är så feg, sade han sakta.
— Ja, ser du, Tor–-
— Ta inte tillbaka, Kaja, så förbaskat arg som
du var, så sade du nog precis vad du tänkte. Jag
kan nog förstå, hur du ser det. Men du förstod
aldrig vad det där nederlaget betydde för mig.
Tävlan det var mitt livs lust, och den dagen var
liksom min ungdoms sista stora dag. Den blev ju for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
