Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De blå silkesstrumporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 de blå silkesstrumporna
larna har genast luktat sig till, att han inte aktar
oss mer än en gammal skotrasa, och de tar så gärna
efter, för anlagen har de alltid haft.
På detta sätt öste Marie ut sig en lång stund, ända
fram till Bellmansro. Jag hade inte velat låtsa om
herrn med den stora näsan förut, men en gång
tittade jag oförhappandes upp, och då märkte jag,
att han lyssnade intensivt till vårt samtal. Jag mötte
hans ögon som hade ett roat uttryck, och i samma
sekund var det som om det stått skrivet utanpå
honom med stor stil: generaldirektör. Strax därpå
stannade spårvagnen, och vi stego alla ur. Mina
strumpor fick sig en blick i förbifarten, men jag
tog Marié under armen och drog henne och dem
fortast möjligt ur mannens åsyn.
Jag sade ingenting åt Marie, för jag ville inte
precis skrämma slag på henne, men medan hon pratade
vidare, sökte jag i minnet återkalla vad som blivit
sagt i spårvagnen. Det, som då förefallit som prat
rätt och slätt, blev nu, när det tänktes sagt om och
inför chefen, en rad av ärekränkningar, den ena
farligare än den andra. Jag var nog okynnig att
önska, att min aning skulle bekräftas och det visa
sig att det var Han, som lyssnade. Läxan skulle bara
göra honom gott, och det var inte troligt, att han
skulle kunna identifiera Marie eller mig, två små
jäntor, bland massan av kvinnliga anställda. För
säkerhets skull fick jag Marié till att lova att skaffa
sig en ny vinterhatt i morgon, innan hon gick till
Verket. För det visste jag genom mina iakttagelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
