Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De blå silkesstrumporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BLÅ SILKESSTRUMPORNA 20/
Min lärare var ännu inte kommen. Medan jag
väntade, satt jag och tänkte, inte på de matematiska
problemen, för det visste jag var lönlöst, men på
min framtid i Verket, ifall jag nu komme in där.
Jag skulle vilja slå ett slag för kvinnans ställning
där. Jag skulle vilja utmärka mig kolossalt och
modigt föra talan för alla de rädda, tysta och
förbittrade. Det vore en gärning som kunde ge glans
åt det bistra livet vid skrivpulpeten. Tanken att
denna modiga bragd kunde sluta med förvisning i
landsorten var mig inte alldeles främmande, ej heller
avskräckande. Ty då komme jag ju undan
föräldrahemmets ömma omsorger och finge börja livet på
egen hand.
Vid denna tidpunkt kom matematikläraren, och
jag såg ingenting ovanligt på honom, utom, som jag
sedan tänkt, kanske det, att han inte riktigt
beräknade avståndet, när han skulle flytta böcker och
papper. Vi satte oss som vanligt bredvid varandra
i soifan, jag lämnade honom problemen och stirrade
orörlig rakt förbi honom in i väggen. Nu kom det en
skur av hån och ovett, det visste jag.
— Hör nu fröken, började han, om fröken skulle
behaga koncentrera sig på de visserligen tarvliga
uppgifter, som för ögonblicket föreligga fröken.
— Är det fel? frågade jag utan att vända på
huvudet.
— Fel! utropade han med sin mest ironiska
artighet. Det ligger utom möjligheternas område att
fröken kan begå ett fel. Men frökens problem är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
