Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En biskops själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 EN BISKOPS SJÄL
— Du får ursäkta, kära bror, jag är så disträ, så
jag trodde vi hade avtalt, att du skulle komma till
mig för den här överläggningen.
Det hade de också, men det hade inte fallit
biskopen in, att han efter utnämningen kunde gå till
en kyrkoherde på sammanträde.
— Ja, du är allt bra disträ, sade biskopen och
tänkte: han säger du!
— Tänk, att det skulle bli du, som skulle komma
att efterträda far, sade Collman med rörelse. Det
trodde far också. "Levander är den nya tidens man",
sade han. "Mina präster tror, att han kan ställa det
väl för dem." Far var underbar till att genomskåda
människohjärtat.
— Det gläder mig, att biskop Collman fick den
efterträdare han önskade, sade Levander, en aning
mindre kylig.
Den andre rodnade. Det var alls inte så han
menat. Han kände ju sin fars enda lilla svaghet, som
bestod i en önskan att få till efterträdare honom
själv, sin son, och i den bestämda övertygelsen, att
ingen heller kunde vara värdigare än denne. Men
han kom sig inte för att rätta Levanders misstag.
Han satt där så värdig, att man nästan kunde trott
han kände sig hög över att ha blivit utnämnd.
— Talade du nån gång själv riktigt förtroligt
med far, Levander? frågade han. Jag menar, när
ni träffades uppe i Stockholm, som ju hände då
och då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
