Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Divan, som aldrig dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251 DIVAN, SOM ALDRIG DOG
— Har inte Kajsa haft ett hårt och strävsamt liv,
egentligen ?
— Det vet jag inte om man kan säga egentligen.
— Men Kajsa hade en supig man har jag hört.
— Ja, nog var han såpen ibland och tråkig, men
det får man väl sätta sig in i, då man gifter sig.
För resten dog han.
— Och många barn?
—■ Ånej, åtta. Men de vilar redan, eller är de i
Amerika, så de har jag inget ont av.
— Och hur länge har Kajsa bott på fattighuset?
— Femton år, pastorn. De tog stuan för mej, för
de påstog jag inte kunde bo ensam, när jag var
fyllda 75, de dumrianerna. Och när jag kom hit, satte
de mej att sköta en gammal gubbe, som gick i
barndom. Ja, han var ett svin, jessiamej. De höll jag på
me i tre år. Och sen så hände ju den här
obegripliga tilldragelsen. Jag hade sett den i korten tie
gånger å rad, men det kom ändå över mig så. Tänk såna
dar jag haft det de här tie åren. Legat i min säng
som en drottning och ätet och drucket som den rike
mannen. Och inte dör jag. Jag törs inte. För fan
själv står bestämt och vaktar ve fotändan.
—- Men snälla mor Kajsa, sade prästen med något
osäker stämma, i själva verket hänger allt så
naturligt ihop som helst. Det är de, som förtjänat mer
på filmen än Kajsa.
— Och dött och blett saliga? frågade Kajsa.
— Det är nog möjligt att de blett saliga, sade
prästen. Men dött har de åtminstone.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
