Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Stek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den vänstra och fattat den vänstra ändan med högra
och den högra ändan med vänstra handens fingrar,
så lägger man gärna den man nu har i högra handen
ännu en gång över den andra; men detta är orätt,
man får då en käringknut.
Eller för att uttrycka samma sak på ett annat
sätt: om man gjort den första halvknuten medsols,
så skall den andra göras motsols, och tvärtom. Det
ligger ju närmare till hands att göra dem båda åt
samma håll, men detta är oriktigt.
Råbandsknopen är troligen på land den vanligaste
av alla knutar. Dess gamla namn på sjön är revstek
(revknop); på land finnes betecknande nog intet
allmänt känt och antaget namn på densamma; men
så många fler lokala, av vilka här må anföras dem
jag hittills lyckats samla, ehuru samlingen ingalunda
är fullständig. Ett ganska vanligt namn är solvknut,
sivknut (Orsa) efter solven vid vävning; skaftknut
likaså; nätknut (Malung); karknut (Djura, Dalarne),
(motsats mot käringknut); motknut (Djura); rättknut;
rättsölsknut (Dalarne, Hälsingland) (motsats
ansölsknut, motsols-, oriktig knut).
Vidare kallas den braknut, blåknut;[1] men dessa
ord torde även användas om knutar i allmänhet,
som hålla, eller äro svåra att taga upp. Likaså
hårdknut; hålknut (Rättvik); vräxelknut, vrängselknut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
