Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Stek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det ges många andra knutar för att förena två
snören o. s. v. än råbandsknopen, men denna har,
utom det att den är den enklaste, det företrädet
framför dem alla, att den även kan göras på snören,
som hela tiden hållas spända. Detta är, som man
lätt inser, en mycket stor fördel, som förklarar
knutens ofantliga användbarhet och utbredning. Det är
utan tvivel den vanligaste av alla knutar på land,
liksom två halvslag (och två halvslag om egen part)
av samma anledning säkerligen är den vanligaste
på sjön. Uppgiften att knyta ihop två ändar torde
oftare förekomma på land; på sjön däremot att
fästa en lina eller dylikt vid ett fast föremål (en
spira, ett vant, en ring o. s. v.).
Råbandsknopen håller väl i de flesta fall, utom
när materialet är mycket halt och slipprigt.
Kirurgerna, som ofta vid operationer använda katguttrådar,
som äro mycket hala och slippriga, göra dem med
tre eller fyra råbandsknutar ovanpå varandra.
Råbandsknopen är platt (därav dess italienska
namn nodo piano [plano], fr. noeud plat, platt knut)
och lämpar sig därför i hängmattor, som äro av så
pass grovt gods, att knutarnas storlek spelar en roll.
Den användes även i vissa fisknät: ryssjeknut;
mössknut (Finland, se sid. 252!).
Samma knut uppstår, när man förenar två öglor
genom att taga den ena igenom och omkring den
andra. Den kallas då lodstek; emedan den användes
att fästa lodet på lodlinan (både lodet och lodlinan
äro försedda med en ögla). Den användes även att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
