Om knutar / 136 (1916) Author: Hjalmar Öhrvall Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Valknutar, pärtkuntor, plattingar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 161.

Fig. 162.

Fig. 163.

se fig. 160!). Knuten, som
fortfarande är symmetrisk, har
på detta stadium ett mycket
prydligt utseende och kunde
(helst fördubblad) tjäna till
mönster för en brosch eller dylikt
(fig. 162). Fig. 163 visar den
bakifrån. Den åtsamsas nu
småningom, i det man går ut från den
osymmetriska parten i mitten,
och man erhåller sålunda en
klotrund, vacker knut, sittande
på ett skaft, som bildas av de
två, utgående parterna. Dessa
hopsys med varandra ett stycke
och fastsys sedan i tyget, en åt
vardera hållet, och knuten kan
tjänstgöra som knapp (fig. 158, sid. 134). Knuten
användes i Kina även som prydnad i mitten på kullen
till en hatt och har då ofta en liten ögla upptill,
säkerligen att hänga upp hatten med. Denna ögla
får man genom att vid åtsamsningen taga upp den
tvärgående, osymmetriska parten i en bukt genom

Fig. 164.

knuten (på teckningen, fig. 162, således bakåt),
så att den bildar en lagom stor ögla på
knutens övre sida (fig. 164).

Gör man denna ögla mycket stor och
jämför knuten med den förut beskrivna
diamantknulen, befinnas båda vara identiska.
Öglan motsvarar den bukt, vari våra sjömän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>