Om knutar / 187 (1916) Author: Hjalmar Öhrvall Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Splitsar, tagling, bändsel, beläggningar m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Beläggning är fastgöring av en
ända, t. ex. ett skot, fall o. s. v., på en
knap eller en nagel, vare sig så, att
den genast kan lossas eller att den
sitter »för gott». Fig. 216–221 visa
olika sätt härför. Skall ändan
beläggas »för gott», börjar man helst med
en rundtörn (fig. 216), tar sedan ändan
kryssvis två gånger över knapen eller
nageln och
slutligen en gång
runt det hela
eller ett
halvslag om endera
nocken. Om
man sålunda
börjar med en
rundtörn,
frestas trossen mindre och är även lättare att vid
stor frestning fira av jämnt.

Fig. 216.

Fig. 217.

Fig. 218.

Fig. 219.

Fig. 220.

Fig. 221.

Den beläggning, som avbildas i fig. 217, kan
lossas med ett ryck i fria parten, men håller icke
annat än vid ständig påfrestning; den lossnar, om
det gäller t. ex. ett skot och seglet börjar leva. Vill
man göra en beläggning, som håller även då, och
som likaledes är lätt att lossa, börjar man den så,
som fig. 218 visar, och slutar den så, som framgår
av fig. 219.

På fartyg och större båtar fäster man ofta själva
sladden av ett fall eller skot med ett bidevindstek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>