Om knutar / 189 (1916) Author: Hjalmar Öhrvall Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Splitsar, tagling, bändsel, beläggningar m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 223.

strax förbi det ifrågavarande
hörnet, inskjutes snöret
medelst en tunn skiva (t. ex.
»sättlinjen») i en bukt
innanför alla de föregående
varven och bukten drages in
emot hörnet, så att den fasthålles
av dessa. Sålunda fästas båda ändarna av
snöret, som emellertid lätt kan lossas genom
dragning i den fria parten. Denna beläggning är mycket
användbar även vid andra tillfällen. Man har t. ex.
limmat ihop en låda och vill hålla den ombunden
(fig. 223), tills limmet torkat o. s. v. Idén är
densamma som vid tagling.

Fig. 224.

Fig. 225.

En annan mycket fyndig »beläggning», som jag
i Göteborgs museum funnit på ett japanskt,
gitarrliknande musikinstrument, samisen,
använd till att fästa strängarna, är
avbildad i fig. 224 från ena, i fig. 225
från andra sidan. Vid instrumentets
undre del sitter ett antal öglor, en
för varje sträng. Man gör med
strängen en rundtörn omkring de två
parterna i öglan, så att den
kommer tillbaka mellan egen part och
öglan och låter den, när den
kommer mitt för mellanrummet mellan
öglans båda parter, korsa sig själv, och gå mellan
dessa ut på andra sidan, tvärs över egen part, därpå
upp genom öglan och så vidare uppåt instrumentet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>