Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En flotta i aktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framåt bland de omgifvande kryssarna och torpedbåtarna liknade
de en skock väldiga hafsvidunder, åtföljda af sina ungar.
I skymningen, strax efter det man passerat mellan Quelpart
och Koreas sydligaste udde, märkte Bob, att en del af flottan
försvunnit. Han påpekade förhållandet för underlöjtnant
Yamaguchi.
— Ja, svarade denne, några af fartygen ha fortsatt norrut,
förmodligen till Chemulpo.
— Och hvart fara då vi?
— Jag vet inte, men jag skulle tro till Port Arthur — den
plats, som ryssarna stulo från oss för nio år sedan.
— Godt, jag hoppas, att blir det batalj utaf, skola vi få
lossa det första skottet. Hur ställa sig chancerna?
— Port Arthur ligger nära hundra mil längre bort än
Chemulpo. Om ryssarna komma ut från Chemulpo, blir amiral Uriu
tvungen att öppna balen. Men det är just ingenting att afundas
honom. Port Arthur är den hårda nöten att knäcka; ryssarna ha
lagt ned kolossala summor på befästningar, och om vi kunna
komma förbi deras flotta, få vi naturligtvis bombardera. Då får
ni se hvad vara artillerister duga till, och så blir det er tur att
hjälpa oss med afståndsmätarna.
Men först måste ni då göra kål på ryska flottan! Och
så vidare lättköpta segrar kan ni väl inte göra er räkning på!
Japanen smålog.
— Kom, så gå vi in i hytten och ta ett parti »go», sade han.
Bob hade redan invigts i go-spelets mysterier — japanernas
schack. Han spelade och tog sitt nederlag med ett orubbligt lugn,
som ej ens de kallblodiga japanerna förmådde utveckla.
»Mikasa» ändrade nu kurs och styrde nord-nord-ost, i det
hon gick utanför Mackau-öarna och sedan tvärs öfver Oula hafvet
fram emot Shangtungs udde. Tidigt på eftermiddagen den
följande dagen hade flottan endast sex timmars bekväm färd till
Port Arthur. Det var bistert kallt, men sjön låg lugn, och det
var klart väder. Bob, som lånat en marinkikare, lät ofta blicken
glida längs horisonten, ifrigt spanande efter någon skymt af
ryssarna. Han antog, att dessa skulle fara kors och tvärs öfver Gula
hafvet för att så hastigt som möjligt få väderkorn af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
